Villaavslutningsveckoslutet
Villaavslutning, villa-avslutning, villavslutning, alltså det måste ju vara ett av världens svårtaste ord att skriva? Har ingen aning vilket som är rätt, men nåja, vi kör fast med villaavslutning nudå. Så, här kommer bilderna från mitt villaavslutningsveckoslut;
Precis hela veckan hade jag sett fram emot den stunden, då jag stiger av tåget i Vasa på fredag kväll och får gå till Venn för att möta upp Chevvan och Karro. Stunden blev ännu bättre än tänkt, eftersom jag blev överraskad av ett varmt mottagande redan på tågstationen ♥♥♥ Bästa, bästa, bästa! När vi sedan väl slog ner oss vid Venn önskade jag helst att kvällen hade pågått i all evighet, med alla bra och roliga samtal, all fräsch mat och allt gott vin. Fy tusan vad jag hade saknat dessa tjejer (och Venns vin och plattor) alltså, så himla glad över att vi fick till denna kväll!
När jag sedan kom hem på fredag natt, hittade jag både en laxsallad och en kakbit i kylskåpet som pappa hade hämtat åt mig. Älskar Sweet Vaasas laxsallad och deras kakbitar minst lika mycket som jag älskar Venns vin och plattor, så man kan lugnt säga sig att mitt veckoslut fick bästa möjliga start. Snacka om att man haft turen att få bra människor i sitt liv som gör sånt här för en.
Om vi fortsätter med temat "bra människor", kan jag ju berätta att jag sedan fick kicka igång lördagen med att gå på en solskens- och solrospromenad (= solen sken och vi råkade hitta ett solrosfält) med Josefina. Fina, fina Josefina! Henne är man nog också minsann glad över att man har i sitt liv. Håller alla tummar och tår för att hon kan komma och hälsa på till Helsingfors snart - en en timmes promenad räckte liksom ingenstans, vill hänga meeeeer.
Sen kommer vi till veckoslutets första mindre muntra grej. På lördag dag skulle vi nämligen åka till villan med familjen, och bilden ovan knäppte jag strax före vi kom ut på det väldigt vågiga och smått stormiga havet. Jag är ju inte den som älskar att åka båt, det är liksom helt okej då det är fint väder, men när det inte är det befinner jag mig nog helst någon annanstans än i en båt. Blir så himla rädd och börjar må så himla illa då det gungar. Som tur har vi inte längre båtväg till villan än ca 15-20 minuter, men ändå - det räckte gott och väl för att både rädslan och illamåendet skulle hinna kicka in. Blä.
Väl framme på villan kändes det ändå värt det - vi (jag, mamma, pappa, brorsan och hans flickvän) åt årets högst antagligen sista grillade måltid, tog årets högst antagligen sista dopp och sköt årets högst antagligen sista raketer. Sällskapet var förbaskat bra, maten var förbaskat god, vattnet var förbaskat kallt och raketerna var förbaskat svåra att skjuta i det blåsiga vädret. En riktigt typisk villaavslutning, med andra ord.
& Idag har jag suttit vid en sjukhussäng och mest känt mig otillräcklig, ledsen, arg och uppgiven. Nog är det orättvist då människor som skulle förtjäna allt det bästa i livet istället drabbas av obotliga sjukdomar, och man själv inte kan göra något annat än sitta och hålla handen och låta det ske. Det regnar idag när jag är påväg till Helsingfors igen, och i hörlurarna spelas Linnéa Henrikssons "Det är inte alltid det går". Så lyssna, jag vet du försökte, och du vet jag förstår, du som alltid vill vara starkast, det är inte alltid det går.
Hoppas ni alla mår bra och har haft ett bra veckoslut ♥
Heidi
Kramar! <3<3
Svar:
Daniela Skoglund
Åh :( <3
Svar:
Daniela Skoglund
