När ledighet känns främmande

FRIHET FRÅN ARBETE. VILA. LOV. SEMESTER. FRITID.
 
Bland annat så definieras ordet "ledighet" enligt synonymer.se, och jag kan inte tänka annat, än att nog är det nu förbaskat konstigt, att ledighet ändå ska kännas så.... främmande?  Att frihet, lov och fritid är rentav... konstigt?
 
Ungefär så här ser plötsligt alla mina morgnar ut nu
 
Jag har, som ni säkert redan vet, för tillfället min första jobbfria sommar på 10 år framför mig. Idag har det gått tolv dagar sen min sista dag på förra jobbet, och om två dagar kommer jag ha varit ledig två veckor i sträck, vilket jag tror är den längsta helt jobbfria tiden jag haft sen jag gick ut gymnasiet. Och ja, som ni säkert kan tänka er, så är det väldigt skönt, men också väldigt, väldigt konstigt. Går liksom fortfarande omkring och väntar på att någon ska komma och väcka mig från drömmen, skaka om mig och ba "HÄHÄÄÄ trodde du FAKTISKT du ska få vara ledig fram tills augusti, vahvahVAH??? ". 
 
Så här är det. Jag hade mitt första sommarjobb då jag var 14 år, och sen dess har jag jobbat varje sommar. Vad  jag har jobbat med har alltid varierat väldigt mycket (allt från jordgubbsplockande och trädgårdsarbete till städning och vårdarbete), men det som alltid har varit självklart har varit att jag ska  jobba. Har heller aldrig tagit något mellanår eller så, utan genast efter studenten började jag studera, och vid sidan om studierna har jag alltid jobbat kvällar, veckoslut och lov, dels för att jag ibland var tvungen för att få allt att gå runt, dels för att jag ändå ville ha möjlighet till att kunna resa, äta ute, spara lite, och så vidare. Och nej, inget jag skriver för att "buhuuu tyck synd om mig", utan bara för att konstatera att det är liksom bara så det varit de senaste åren. Skola, jobb, jobb, skola, jobb. 
 
Efter att jag blev utexaminerad har jag jobbat på tre olika jobb, och eftersom alla varit vikariat, betyder det att jag inte riktigt haft möjligheten till några desto längre lov, eftersom vikarier i regel jobbar då de fastanställda är lediga. För vikarier inom min bransch funkar det oftast inte riktigt heller att samla in semesterdagar under hela året för att sedan på sommaren vara ledig lite längre, eftersom kontrakten brukar vara från typ hösten-våren. Så, istället för en lång betald sommarsemester, får man semesterdagarna som pengar när man slutar, och så är det bara att söka nytt jobb och börja om. Har således vant mig vid takten att nu som då använda en semesterdag här och en semesterdag där för att t.ex. kunna åka iväg på några förlängda veckoslut under året, och sedan få resten av semesterdagarna som pengar. Det är det som blivit det normala för mig - några snuttlov under året, istället för längre ledigheter. Och det är inget jag reflekterat över desto mera, utan det har bara varit att acceptera, gilla läget och ta ut allt av sina korta ledigheter. 
 
Problemet med att ha det så, har jag insett nu, är att jag nog egentligen inte varit ledig  under alla dessa kortare lov. För, har jag vetat att jag under året har EN längre ledighet bestående av typ 7-10 dagar i sträck (ja, det har känts långt), har jag ju viljat boka in en massa sånt jag inte annars kan göra då. Det är ju under dessa 7-10 dagar jag då klämt in den där resan till Kroatien, den där kryssningen och snabbvisiten till Österbotten för att hälsa på vänner och släktingar. För när ska jag annars göra det, om inte då? Det är ju inte som att jag viljat ägna mina 7-10 lediga dagar åt att göra ingenting speciellt, när det är min enda chans att göra allt det där jag vill göra? Och visst - det ÄR kul att kunna åka till Kroatien, på kryssning och till Österbotten inom loppet av 10 dagar, men inte fasen är det som att man hinner få någon semesterkänsla. Snarare är man ännu tröttare efteråt, än man var före "semestern" började.
 
Under dessa knappa två veckor jag hunnit vara ledig nu, har jag insett att jag knappt vet vem jag är när jag är ledig. För, eftersom jag VET att jag inte kommer vara på jobb under hela juni och juli, har jag inte behövt klämma in allt det där roliga jag vill göra på en vecka, utan jag har kunnat sprida ut det på freaking två hela månader. Det här har i sin tur lett till att jag flera dagar nu när jag vaknat inte haft någon ANING om vad jag ska göra under dagen, och det har varit helt jäkla förvirrande? Att inte ha bråttom någonstans? Kunna steka bananplättar till morgonmål varje morgon och sedan äta dem på balkongen och sitta kvar i en timme och lyssna på poddar? Åka in till stan MITT PÅ DAGEN och bara gå runt om jag känner för det? Gå på en flera timmars promenad om jag vill, eftersom jag inte har några tider att passa? Herregud, kände mig helt LOST med all den här friheten under den där första veckan.
 
Nu har jag, så småningom, börjat komma in i det här, och i och med all plötslig fritid, har jag också haft tid att tänka väldigt mycket. Har kommit fram till en massa grejer, men de två starkaste aha-upplevelserna har väl varit följande:
 
1) Fy f*n vad jag behövde det här. Att hålla på så som jag (och många andra unga säkert) gjort de senaste åren är ju egentligen helt orimligt. Det sorgliga är ändå, att hur orimligt det än må vara, så är det orimliga ändå det som anses normalt. Normalt i den grad, att jag känner att jag borde ha dåligt samvete när jag, efter 10 års konstant sommarjobbande, nu plötsligt sitter här på balkongen en onsdag i juni klockan tolv och bloggar?!?! Herregud, kunde ju använda tiden till att JOBBA. Helst övertid och på fritiden också, för då, då är jag minsann bra!! Engagerad! Flitig! Duktig! Ambitiös! Beundransvärd! Istället för att sitta här och vila. Ta det lugnt. Återhämta mig. Ladda batterierna. Nehej, DET är INTE beundransvärt. Det är att vara lat, oinspierande och onyttig. Vilket leder mig till punkt två....
 
2) Det är ju sjukt ändå hur stor del av livet som handlar om JOBB, och hur lite av livet som egentligen handlar av att... njuta och bara känna efter vad man vill göra? Och det är inte det att jag inte skulle njuta av att jobba, för älskar ju mitt yrke (!), men det finns ju INGET i livet jag skulle vilja göra åtta timmar varje vardag om jag fick välja fritt, oavsett hur mycket jag tycker om det? Liksom, jag vill inte promenera åtta timmar varje dag, fast jag älskar att promenera. Inte vill jag heller blogga åtta timmar per dag, kolla serier åtta timmar per dag, kramas åtta timmar per dag eller gymma åtta timmar per dag, utan det bästa skulle ju vara att fritt få kombinera dessa på ett balanserat sätt. Men, istället kretsar ju ändå sist och slutligen mer eller mindre allt i livet kring jobb? Inte nog med att man förväntas spendera majoriteten av sin vakna tid på jobbet, utan det är ju också enligt arbetstiderna man måste reglera när man går och lägger sig, när man stiger upp, när man äter, när på dagen man har "fritid" och möjlighet att träffa vänner/familj/partner. Och råkar inte ens arbetstider passa ihop med ens vänners/familjs/partners arbetstider eller råkar man inte orka träna just den där enda timmen man har möjlighet på dygnet, ja då blir det inte av? Och ja, jag fattar att samhället inte skulle funka om t.ex. det inte fanns personal på sjukhusen dygnet runt och ingen skulle sitta i kassan då man ska handla för att personalen är och träffar kompisar istället, men ÄNDÅ. Får lite panik av att tänka hur mycket av allt det man egentligen skulle vilja göra och må bäst av att göra, begränsas av jobb (för att inte tänka på hur det blir sen den dagen man hoppeligen har familj - då kan jag tänka mig att det man helst av allt vill göra är spendera tid med sina barn, och att få acceptera att man är ifrån varandra typ 8-10 timmar per dag för att det nu bara är så det ska vara? Nej huuuuu).
 
Men nåja, with all that said, kan jag väl sammanfattningsvis avsluta med att jag älskar mitt yrke och har uppskattat mina fysioterapijobb hittills något enormt, men att den här ledigheten jag har nu inte kunde komma mer lägligt än den gjorde. Frihet från arbete, vila, lov, semester och fritid i ungefär en och en halv månad till - vill gråta glädjetårar bara av att skriva de orden. För första gången på JAG VET INTE NÄR har jag inte konstant bråttom och jag behöver inte uttala orden "tack bra, men det är mycket som vanligt" när någon frågar hur det är. Kommer nog vara som en ny människa i augusti, tror jag. 
 
Mvh person som sov nio timmar förra natten, började dagen med att äta frukost på balkongen i en timme lyssnandes på poddar, sedan skötte lite bloggjobb, åkte till Gumtäkts friluftsbad och simmade en kilometer på eftermiddagen, kom hem och kollade lite serier, gick på en några kilometers promenad på kvällen och avslutade dagen med att hänga med Niko. Om det är en dröm, snälla, väck mig inte. 



Karolinas kaos

http://karolinaskaos.com


Ai että alltså, njuuuuuut!! Jag har inte heller haft en ledig sommar sen... 2011 kanske. Och före det Hade jag också jobbat varje sommar sen jag var 14 :'D

Svar: Ja alltså nog e de ju ganska knäppt att de e de normala... men jo, jag ska!!
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













HEJ! Du har hittat till Danielas Dagbok - en finlandssvensk blogg som enligt läsarna kan beskrivas som äkta, ärlig, personlig, rolig, sprudlande, omväxlande, kamratlig, väluppdaterad, mångsidig, jordnära och bäst. Du är varmt välkommen att läsa vidare för att se om du håller med - hoppas du kommer trivas!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

5362 inlägg senare
2023 - de traditionella frågorna
Månadens bok, 12/23 - Eld, snö och stjärnor
Positiva minnen från gravidledigheten
Åtta serier jag sett på sistone



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Bröllop · Böcker . Filmer & serier · Frågor & listor · Fysioterapi · Kärlek · Mat . Musik · Randoms · Resor · Samarbeten & tips · Sheldon · Sjukdom · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2023
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2022
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2021
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2020
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12