Danielas Dagbok

21 oktober 2018, kl. 11:46

En vandringsled, en spelkväll och en tårdrypande film

V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g

På fredagen inledde jag och mamma dagen med att fara till Björkö för att gå vandringsledsen "Bodvattnet runt". Jag är ju ingen skogsmulle, tvärtom känner jag mig ofta mer rädd än avslappnad i skogen, men lyckades ändå njuta under denna vandringsled. Bra sällskap, strålande väder och vacker omgivning ledde till att de fyra kilometrarna vi gick bara svischade förbi, och när vi sedan fick avsluta vandringsleden med att klättra upp i Saltkarets torn och kolla på världsnaturarvet, kändes allt nog väldigt värt det. "Nu fick vi nog bästa möjliga start på dagen" sa mamma när vi efteråt satte oss på en bänk och åt matsäck, och där och då kunde jag inte hålla med mer. Nu har jag dock fått min dos av skog så det räcker för flera veckor framåt, och jag ser fram emot att spendera de kommande veckorna i betongdjungeln aka Helsingfors. Trivs så mycket bättre i storstäder bland höghus än ute på landet i skogen, så är det bara.

Med er mår man alltid så tusans bra ♥

På fredag kväll hängde jag, Chevelle och Karro hemma hos den sistnämnda, och jag fick än en gång konstatera hur bra jag mår med dessa tjejer. Det är svårt att förklara, men när vi tre hänger så känns det som att vi alla får vara precis som vi är, och vi har alltid jätteroligt samtidigt som allt känns väldigt avslappnad. Äh, som sagt, svårt att förklara, men poängen är att vi aldrig behöver tvinga fram något när vi ses, utan det är liksom bara så himla bra som det är. TÄNK om inte hade bloggat, då hade vi högst antagligen aldrig lärt känna varandra?? Hemska tanke.

Sen fortsatte vi till relativt nyöppnaden Tørst, där vi mötte upp Sofie. Beställde goda drinkar (faktiskt jättegoda, min drink var en av de godaste jag någonsin druckit!), satte oss i en hörnsoffa, spelade Alias och hade jäkligt kul.... ända tills mitt och Sofies lag förlorade :D Då behövde jag sura i några minuter före jag kunde ta mig samman igen, och sen satt vi kvar och snackade en stund tills vi alla fortsatte åt olika håll. Mitt håll var hem till sängen. Som sagt, gammal och trött. Kan knappt vänta på att fylla 26 i november och få bli ÄNNU ett år äldre... Not. Usch och blä. Undrar inte alls att en av de gamla tanterna på mormors äldreboende frågade mig "jaha, har du också kommit hit på undersökningar?" när jag var och hälsade på senast, hade liksom passat in med alla åldringar bättre än bra =)

På lördag morgon ringde väckarklockan rätt tidigt, jag skulle nämligen bjuda min kära mor och far på Astorbrunch (tidig födelsedagspresent åt mamma, tidig farsdagspresent åt pappa). Astors brunch var lika god som alltid, och pappa som inte är en speciellt van brunchare och dessutom besökte Astor för första gången, åt så mycket att han blev tvungen att matvila typ resten av dagen :D När jag och mamma åt kvällsmål hemma sen på kvällen och frågade om han också skulle ha, var svaret "nääää, jag är ännu för mätt"... Och då hade han alltså inte ätit på hela dagen efter brunchen. Haha, stackaren. #nybörjare

Efter brunchen gick jag över gatan till Biorex för att se "A star is born" tillsammans med Josefina. Hade hört och läst att filmen skulle vara väldigt bra och berörande, så före filmen började skämtade jag om att Josefina nu säkert skulle få se mig gråta för första gången, bara för att två timmar senare sitta där med tårkanaler som sprutade värre än Kristinestads springbrunn på somrarna. Alltså den här filmen var så FANTASTISK på alla sätt och vis, att jag mot slutet tänkte "nä, nu klarar jag inte mer", och nästan steg upp och gick ut. Alltså VILKEN musik, VILKEN story och VILKA skådespelarinsatser, ryser fortfarande bara jag tänker på det. Wow wow wow.

Efter bion hade jag sedan beslutsångest deluxe, eftersom jag hade blivit bjuden på en inflyttningsfest jag väldigt gärna skulle gå på, samtidigt som jag kände mig så trött att allt jag egentligen ville göra var att bara fara hem. Pendlade länge mellan "man kommer aldrig ihåg kvällarna man stannade hemma" och "lyssna på kroppen", och till slut vann kroppen och jag åkte hem. Samtidigt som det harmade att jag missade festen ångrade jag inte mitt beslut en sekund, för jag behövde verkligen en lugn avslutning på det här höstlovet efter allt flängande hit och dit. Så, plockade ihop en drömmig kombination bestående av batong, ostar och vindruvor på en tallrik, och kollade film med mamma och pappa före jag gick och sova. Sov dessvärre rätt dåligt (det har varit så mer eller mindre hela veckan), och det kändes så typiskt - det brukar bli så att jag oftast sover dåligt när jag väl skulle ha chansen att sova ordentligt. Men, nåja, nästa natt sover jag förhoppningsvis bättre - får äntligen somna bredvid Niko igen, och det hjälper oftast.

Nu: Vinka hejdå till Vasa och hoppas att VR håller tidtabellen. Har haft en jättefin och välbehövlig höstlovsvecka hemhemma, men nu längtar jag hem, och känner starkt att alla former av förseningar skulle vara väldigt oönskade. Ni kan ju hålla tummarna för mig så jag kommer fram i tid.

3 kommentarer