Är det bara jag, eller har 2020 mest känts som en enda lång boxningsmatch hittills? De första slagen kom liksom som en stor chock, men på något sätt lyckades man ändå hålla sig stående, och när man efter det fortsättningsvis fått ta smäll efter smäll efter smäll, har man så småningom blivit illa tvungen att acceptera att det är så här det kommer vara nu: smällarna kommer fortsätta komma och man bara måste vänja sig och anpassa sig efter situationen, även om det är obekvämt, även om det svider och även om man helst skulle slippa. Eller ja, så känner åtminstone jag. Ungefär så här kunde jag sammanfatta smällarna jag fått ta hittills:
Käftsmäll 1: Tre nya diagnoser
Året börjar med att jag efter en hel del undersökningar och läkarbesök äntligen får en förklaring till mina hälsobesvär. Jag får inte bara en, inte två utan hela tre nya diagnoser att smälta, varav en är astma. BAM. Fem nya mediciner blir en del av mitt dagliga liv, och det känns ganska absurt att en så stor del av mitt liv består av sjukhus, läkare och mediciner, även om jag bara är 27 år. Mycket att ta in, men å andra sidan har jag ju övat på att vara kroniskt sjuk sen jag var 17, sååå, månne jag inte fixar några diagnoser till.
Käftsmäll 2: I riskgruppen
Coronaviruset sprids snabbt över världen. Viruset har inte ännu nått Finland, men min läkare tror att Corona kan ställa till med stora problem och påminner mig om att jag ska vara extra försiktig nu eftersom jag befinner mig i riskgruppen och kan bli allvarligt sjuk om jag blir smittad. BAM. Corona? Stora problem? Riskgrupp? Allvarligt sjuk? Här? Jag? Nå, jag befinner mig som tur i Finland, och kommer således få bästa möjliga vård ifall jag blir smittad. Det är lugnt.
Käftsmäll 3: Två veckors karantän
Efter att ha diskuterat med min läkare och läst igenom myndigheternas anvisningar, väljer vi att åka på vår bokade resa till Gran Canaria. Resan är kiva och vi tänker inte så mycket på Corona, förutom att vi är extra försiktiga på flygplatsen och i flygplanet och är extra noga med handhygienen. Återvänder hem nöjda och glada, men vaknar nästa dag upp till nyheten om att alla som nu anländer hem från resa ska hållas i karantän i 14 dagar. BAM. Okej, så läget är tydligen lite värre än vi trodde. Stanna hemma i två veckor? Skjuta upp flytten? Inte börja på nya jobbet som tänkt? Så....märkligt. Och så... oväntat. Men okej, nu kan jag åtminstone satsa extra mycket på mina kommande bloggsamarbeten och försöka spika framtida bloggsamarbeten. Får se till att använda tiden effektivt!
Käftsmäll 4: Avbokade bloggsamarbeten
Får inte ett enda svar på de mejlen jag skickar ut åt företag jag vore intresserad av att samarbeta med, och de samarbeten som är planerade, blir plötsligt avbokade. BAM. Bra tidpunkt du valde att äntligen gå ner i arbetstid för att kunna satsa mer på bloggjobb, Daniela, verkligen! Nå, kanske det kan göra mig riktigt gott att ett tag framöver bara jobba 80% på mitt nya jobb och inte ha så mycket att göra vid sidan om det. Visst, det kommer bli mindre pengar än vanligt med både mindre arbetstid och avsaknad av bloggjobb, men det gäller säkert bara ett litet tag. Det vänder nog snart.
Käftsmäll 5: Beredskapslagen tas i bruk
Viruset börjar spridas i Finland och regeringen meddelar att beredskapslagen tas i bruk. BAM. Beredskapslagen????? Vad är det som händer? Resor till utlandet förbjuds, folksamlingar begränsas något enormt, simhallar och biografer stänger, butikshyllorna gapar tomma, företagens ekonomi lider, alla som befinner sig i riskgrupper rekommenderas undvika kontakt med andra och det betonas att smittospridningen måste begränsas för att vården ska kunna hantera trycket och för att intensivvårdsplatserna ska räcka till. Men... Jag hör ju till riskgruppen? Och nu kan det ändå hända att jag inte kan få tillräckligt med hjälp om jag blir sjuk? Allt eskalerar snabbt och jag börjar bli rejält orolig trots att jag bor i Finland, men hej - nu är det bara några dagar kvar av karantänen, och sen börjar jag på mitt nya jobb. Åtminstone något normalt i denna värld som plötsligt blev så konstig.
Käftsmäll 6: Permitterad
Får motta nyheten om att jag kommer bli permitterad. BAM. Senast nu börjar läget kännas riktigt pissigt och oroväckande. Det här med att ekonomin lider är inte längre något som bara står i tidningarna och i sociala medier, utan nu börjar man märka av konkreta följer, och folk blir uppsagda och permitterade till höger och vänster... så även jag. Från att ha haft en tydlig plan med en tydlig tidtabell vänds plötsligt allt upp och ner. Eller, vänds inte ens upp och ner, utan snarare suddas ut helt. Jag kommer ju knappt hinna börja på mitt nya jobb före permitteringen börjar. Snacka om saker man aldrig trodde skulle hända.
Käftsmäll 7: Nyland hotas av stängda gränser
Jag flyttar hem till Vasa för att jobba den lilla tid som jobb erbjuds, och Niko stannar i Helsingfors. Vi kommer inte kunna ses lika mycket som tänkt eftersom jag kommer undvika tågresor på grund av att jag är i riskgruppen, men, Niko kan åtminstone komma till Vasa och hälsa på mig.... Bara att Nyland plötsligt hotas av stängda gränser. BAM. Sanna Marin meddelar att det kan hända att Nyland vid behov isoleras, vilket innebär att Niko kommer bli tvungen att stanna i Nyland medan jag är i Vasa. Så, vi får säga hejdå utan att ha någon aning om när vi kommer kunna ses nästa gång. Från fantastisk resa och ljus framtid till detta. Nästan för mycket att greppa.
Så, här sitter jag nu: Ingen sambo, knappt något jobb och en enormt stor oro över att smittas och bli allvarligt sjuk. Och då vet jag att jag inte är en av dem som har det värst, inte ens nästan. Vidrigt, är vad det är. Låt oss nu någonstans finna styrka att ta oss igenom det här tillsammans, och med "tillsammans" menar jag verkligen oss alla - så länge folk kommer tänka "äh, det är inte så farligt" eller "äh, det drabbar ändå inte mig" och fortsätter springa på nattklubbar och dylikt som vanligt, kommer den här boxningsmatchen att bli betydligt mer utdragen än nödvändigt. Vilket vore ganska jävligt, speciellt med tanke på vilket virus det är vi har med oss där i ringen - denna motståndare bryr sig inte om man försöker lägga sig platt och kapitulera och har inga problem med att fortsätta sparka på dem som redan ligger. Nu MÅSTE det vara hårt mot hårt som gäller. Även om det är obekvämt, även om det svider och även om man helst skulle slippa.
http://www.mariasmemoarer.com