Söndagstankar från en karantän

Ingen som har följt med nyheterna har väl missat de nya direktiven - kommer man hem från en resa nu, är det 14 dagars karantän som gäller. Vi kom hem natten mellan onsdag och torsdag, på torsdagen började en massa evenemang ställas in och på fredagen fick jag det bekräftat från mitt nya jobb att jag inte börjar på måndag som planerat. I och med att vi sitter i karantän blev det heller ingen flytt för mig igår, trots att alla väskor var packade och vi var redo att hoppa i bilen. Så, för tillfället är det dag fyra på gång i karantän här hemma - snacka om saker man inte trodde skulle hända bara för ett tag sen. Att man skulle sitta "inlåst" i sitt eget hem för att undvika att eventuellt sprida ett virus som härjar omkring där ute just nu. 
 
Kassen som skulle med till Vasa får stå ouppackad tills vidare
 
Jag har inga problem med själva karantängrejen egentligen - tycker inte det är en stor katastrof att stanna i lägenheten i 14 dagar. Visst skulle det vara trevligare att kunna komma och gå som vanligt, men jag trivs med att vara hemma, och finner det inte särskilt svårt att få dagarna att gå. Sover lite längre än vanligt, yogar, städar, skriver blogginlägg, spelar tv spel, går ut på balkongen och andas lite frisk luft emellanåt, läser, kollar serier och någon film, lagar mat och duschar, och vips har dagen gått. Idag tänkte vi baka också. Det har vi inte gjort på länge.
 
Det jag har lite större problem med är när saker ej går som planerat, och det att flytten blev framflyttad och att jag inte börjar på mitt nya jobb imorgon, det har varit svårare att smälta än det faktum att jag inte ska gå någonstans och inte träffa några andra än Niko på två veckor. Hade ju förberett mig mentalt inför flytten i månader och var inställd på att påbörja "det nya livet" efter den här helgen, så jag har haft lite svårt att acceptera att det inte gick så. Å andra sidan är det inte läge att vara självisk nu, och jag förstår såklart att det allra viktigaste är att följa myndigheternas anvisningar. En framflyttad flytt och jobbstart inte är ens en droppe i havet jämfört med Covid 19, utan nu får nog var och en, inklusive vi, dra sitt strå till stacken och bidra till att minska spridningen av viruset så gott det går.
 
Viruset, ja. Det är en sak som också varit ganska svår att smälta, hur snabbt allt plötsligt eskalerade - ännu i början av den här veckan kändes det ganska bekymmersfritt att hänga på en strand full av folk, medan tanken på att göra det nu inte ens skulle slå mig. Tänk hur mycket något kan ändras på bara några dagar, va? Skulle ALDRIG resa iväg någonstans nu. Har varit rädd, orolig och ångestfylld de senaste dagarna, och det har blivit en hel del avslappningsövningar (och tårar) här hemma mellan alla serieavsnitt, yogapass och svängar ut på balkongen. I och med att jag inte är grundfrisk hör jag till riskgruppen, så även om jag är ung, kan läget bli riktigt allvarligt för mig om jag drabbas. Jag har fått hela tre nya diagnoser under det här året (varav en är astma), så de nya prognoserna om att ungefär en tredjedel av den finska befolkningen kan smittas, har inte varit speciellt kivoga att läsa. Är orolig och rädd över att jag kan bära på smittan nu, är orolig och rädd över att jag kan bli smittad inom snar framtid ifall jag inte bär på smittan nu.
 
Förutom att jag är orolig och rädd, är jag också ganska provocerad. Jag vet att jag har pratat och skrivit om det här många gånger förut, men jag kan ändå inte låta bli, speciellt inte när läget är som det är nu. VET ni vad en sjukskötare tjänar i medeltal? Strax över 2500 euro i månaden (källa). Fattar ni??? Medan folk med "finare" jobb packar med sig sina datorer från kontoret och parkerar sig hemma tills läget lugnat sig står sjukskötarna på fältet redo för att ta emot, undersöka, vårda och rädda folk som bär på viruset, och det för en betydligt mindre lön än de flesta som sitter hemma och knappar på sina datorer fortsätter dra in. Alltså det är så sjukt, att I can't even. Det pratas om att "man ska låta sjukvården sköta sitt jobb nu", och ja, det håller jag med om, men de skulle fasen förtjäna SÅ mycket mer resurser och större tack för det de gör. Önskar att beslutsfattare som kan påverka sånt här skulle fråga sig själva hur mycket pengar de själva skulle behöva för att vara villiga att dagligen vara i närkontakt med folk som (möjligen) bär på Coronaviruset - jag är ganska övertygad om att det skulle landa på en summa betydligt högre än 2500 euro i månaden. 
 
Samtidigt tycker jag det här viruset ökar samhällsklyftorna ytterligare. Jag vet att det påverkar de allra, allra flesta på något sätt och att hela världsekonomin drabbas, men ändå känns det som att det (igen) är de som redan har det kämpigt som drabbas hårdast. Vilka människor är det, förutom sjukskötare, som inte kan skydda sig själva genom att undvika närkontakt med människor på grund av sina jobb? Nå, främst de som redan har lågavlönade jobb, det vill säga övrig vårdpersonal, folk som jobbar i skolor, på daghem, som städare, i butiker, och så vidare. De som inte har möjligheten att stanna hemma utan behövs fysiskt på plats för att samhället ska rulla just nu, men som ändå inte får något större tack för det de gör. Hamstrarna vet jag inte ens om jag orkar gå in på - folk som kan och har råd köper butikshyllorna tomma på ett otroligt själviskt sätt, vilket i sin tur drabbar dem som inte har möjlighet och råd att göra så.
 
Jag tänker mycket på hur världen kommer att se ut och hur livet kommer att vara den närmaste tiden - i skrivande stund har vi elva dagar kvar av vår karantän, och bara på den tiden känns det som att vad som helst kan hända. På ett sätt skönt att vara instängd och få fokusera på saker som kexbak och Pilot-Pete idag. Kanske lyckas med att låtsas som att det regnar ens en liten, liten stund till.



Ida


Missförstå mig inte nu, jag tycker absolut att sjuksköterskor och andra offentligt anställda ska ha en bra lön, men samtidigt förstår jag problematiken i att löner som betalas med skattepengar inte kan bestämmas på samma sätt som löner som betalas av företag. Sen tycker jag det är galet att det finns löner som betalas med skattepengar som är alldeles för höga, där tycker jag det borde ske en utjämning. Jag förstår vad du menar med att klasskillnader syns mera nu men samtidigt vill jag komma bort ifrån det där att vi som kan jobba hemifrån har "finare" jobb som du uttrycker det. Vi har alla valt våra karriärvägar och utbildningar enligt vad man själv vill göra och alla jobb är viktiga för att ett samhälle ska fungera, även alla som inte är beroende av en fysisk arbetsplats för att kunna jobba. Dessutom är det ju jättebra att så många faktiskt kan jobba hemifrån och gör det, det handlar ju inte om att bara de skonas från viruset utan att ju fler som stannar hemma desto mer förebygger man att viruset sprids och det hjälper även de som inte kan jobba hemifrån. De som jag anser är de som drabbas värst däremot: frilansare och småföretagare. Jag har ett syskon som är musiker och som meddelade i fredags att alla jobb för hela våren har blivit inhiberade eftersom folksamlingar ska undvikas. =Noll inkomst resten av våren, vad gör man då? Och alla småföretag som mister kunder, försöker själv wolta hem mat från små lokala restauranger för att hjälpa dem lite i alla fall. Men jag tror ändå att många företag kommer behöva gå i konkurs eller säga upp folk efter den här krisen. Där är ju faktiskt en fördel med att jobba inom vården :)
(Sorry för lång kommentar, jag är också hemma instängd och sjukt uttråkad)

Svar: Riktigt okej med lång kommentar! :) Att sjukskötare och övrig vårdpersonal är underbetalda är ingen nyhet, och jag tycker att argumentet att "det är ett jobb man valt själv" är lite farligt - man är oftast väldigt ung när man väljer studieplats och kan omöjligt veta vad ett jobb och en bransch innebär i praktiken före man befinner sig där själv, och jag tycker det vore oerhört viktigt att göra vårdpersonalens jobb mer attraktiva för att hålla folk kvar i branschen och locka mera människor dit. Det är jättejättejättebra att många har möjlighet att jobba hemifrån nu (!), men det känns bara så typiskt att majoriteten av dem som inte har det, i regel hör till dem som har mer lågavlönade jobb. Såklart finns det också yrkesgrupper som kan jobba hemifrån som har lågavslönade jobb, men du förstår säkert hur jag menar. Och ja,jag lider verkligen med alla frilansare och småföretagare också. De kan inte ha det lätt just nu.
Daniela Skoglund

Anonym


Well, riktigt alla tjänar nog inte mer än sjukskötarna. Majoriteten av vårt bolags kundrådgivare har en grundlön på 2020€. Så med lite försäljning kan de landa på nån hundring till, men vi snackar inga feta plånböcker. Själv har jag också en sämre lön i utbyte till flexibla arbetstider. Dessutom är vårt distansnät överbelastat så jag har rekommenderats att jobba utanför kontorstid för jag är inte i direkt kundkontakt. Distans betyder inte alltid hög lön.

Svar: Nej, det är jag helt medveten om, men som jag skrev i kommentaren nedan, är det ingen nyhet att vårdpersonal överlag är väldigt underbetalda.
Daniela Skoglund

Anonym


Bra skrivet men vill att man också kommer ihåg lokalvårdarna som har en ännu lägre lön än sjukskötarna och som också är en av dom viktigaste kuggarna i sådana här tider.

Anonym


För att inte tala om närvårdarnas löner som är 500-600euro mindre än sjuksköterskornas och det är de som ser till att grundvården fungerar överallt.

Svar: Absolut, viktigt tillägg!
Daniela Skoglund

Jag skulle inte heller ha problem att sitta krantän så och jag studerar på distans så inget skulle påverka mig just så personligen. Den som skulle ha jobbigast är nog tösen som skulle tröttna på att inte få ut och aktiveras och så

Svar: Ja precis, kan tänka mig det
Daniela Skoglund

Det här är helt klart en mycket märklig tid. Det kännns som krig eller Harry Potter när det blåser på kvällen. En sak som jag inte har hört mycket om är alla människor som redan innan har bacillskräck. Inte på skoj alltså. Lever mycket nära en sådan person. Det blir i stort sett omvänd karantän för vem som helst därute kan ju ha smittan.

Svar: Håller helt med dig!
Daniela Skoglund

Anonym


Alltså så sant! Känner mig så privligierad och tursam som kan sitta och dona med mitt hemifrån utan problem. Sitter och tänker på hur det går nu på åldringshemmet jag jobbade på som yngre. Vad känner närvårdarna som jobbar där just nu och imorgon och dagen efter det? Vet inte hur sånt här fungerar alls, men den vårdpersonal som utsätter sig för risk just nu i sitt jobb borde få ersättning för det på något sätt. På samma sätt som byggarbetare och liknande kanske får lön utefter hur farligt det är?

Svar: Precis!
Daniela Skoglund

Äsch, nu skickade jag min kommentar om närvårdare o byggare i misstag utan namn på. Det jag mest ville säga var bara att jag inte har så bra koll på hur saker och ting funkar med löner osv, men ditt inlägg satte mycket tankar i rullning och det känns nog som att man borde kunna göra saker och ting lite bättre för vårdpersonalen... :)

Svar: Ingen fara :) Och ja, jag håller helt med om att man borde kunna göra saker och ting lite bättre för vårdpersonalen!
Daniela Skoglund

Ja det är nog en märklig tid vi lever i just nu. Förhoppningsvis kan alla ta med sig någon lärdom av det här. Som kroniskt sjuk har man ännu mera att fundera på än vanligt just nu. Förstår att du också oroar dig med dina diagnoser. Det är skit när man får ställa in sina planer. Man får vara besviken, åtminstone en stund ;) Sköt om er båda! Vi sitter också så gott som isolerade på grund av min sjukdom men kan nu i alla fall gå ut och röra på oss.

Svar: Du har helt rätt, tack och sköt om er ni också! <3
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













HEJ! Du har hittat till Danielas Dagbok - en finlandssvensk blogg som enligt läsarna kan beskrivas som äkta, ärlig, personlig, rolig, sprudlande, omväxlande, kamratlig, väluppdaterad, mångsidig, jordnära och bäst. Du är varmt välkommen att läsa vidare för att se om du håller med - hoppas du kommer trivas!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

5362 inlägg senare
2023 - de traditionella frågorna
Månadens bok, 12/23 - Eld, snö och stjärnor
Positiva minnen från gravidledigheten
Åtta serier jag sett på sistone



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Bröllop · Böcker . Filmer & serier · Frågor & listor · Fysioterapi · Kärlek · Mat . Musik · Randoms · Resor · Samarbeten & tips · Sheldon · Sjukdom · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2023
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2022
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2021
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2020
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12