Det värsta med att planera bröllop
Jag frågade er på min Instagram @danielaskoglund om ni vore intresserade av eventuellt framtida bröllopssnack på bloggen, och hela 98% svarade ja, så idag tänkte jag börja med något så roligt och romantiskt som *trumvirveeeeel*
...det värsta med att planera bröllop!
Från vår förlovning i Långvik
Jag älskar att planera och jag älskar Niko (no shit), så man kunde kanske tro att jag tycker det här med att planera bröllop är världens bästa grej - vilket jag till stor del också tycker. Men, det finns en sak jag inte gillar, och det är pressen. Pressen över att vi planerar något som både borde och nästan måste bli världens mest lyckade och perfekta dag.
Det känns som att många har en tydlig bild av vad som "hör till" när man ordnar bröllop, och att förväntningarna på ett bröllop således är ganska höga - helst ska vigselceremonin vara så vacker att gästerna står och torkar tårarna, för att sedan få en fantastisk middag serverad, för att sedan få uppleva århundradets fest. Brudparet ska naturligtvis vara 100% lyckliga hela dagen lång (för det är ju helt sannolikt och rimligt, att känna lycka vareviga sekund av ett helt dygn) för att inte ens prata om hur perfekt bruden borde se ut - söta öde, jag kommer aldrig leva upp till de förväntningarna.
Jag minns när jag tog studenten, att det var lite samma fiilis då - att det kändes som att man förväntades ha en vit perfekt klänning, att man förväntades servera smörgåstårta och bubbel, att man förväntades få en massa fina presenter, att man förväntades vara överlycklig hela dagen lång och att man sedan förväntades vakna upp dagen efter och känna att man hade livets bästa dag bakom sig. Jag minns också hur snopet det sedan kändes när jag vaknade upp dagen efter och inte kände så, i och med att min studentdag tyvärr mest var ett enda långt stressmoment på grund av fruktansvärt krånglig mage som ställde till det för mig från tidig morgon till sen kväll.
Jag tänker att det måste vara rätt vanligt förekommande att folks bröllop inte alls är så fantastiska och felfria som de framställs. Hur många som känner ekonomisk stress på grund av sina bröllop och lyfter lån för att klara av kostnaderna, hur många som inte kan sova natten före och till följd av det känner sig trötta på bröllopsdagen, hur många som mest stressar omkring från morgon till kväll på grund av överhektiskt schema, hur många som drabbas av migrän till följd av stressen, hur många som råkar få mens passligt till bröllopet, hur många som får åtminstone pikulite kalla fötter vid altaret och ifrågasätter om de verkligen är redo och gör rätt val, hur många som upplever dålig stämning på festen på grund av folk som kanske dricker lite för mycket. Och, helt ärligt nu - hur många har egentligen en perfekt och överromantisk bröllopsnatt? Tänker att man väl mest bara vill sova efter en så lång dag.
Mycket med vårt bröllop känns jättebra och jätterätt - vi har bland annat både hittat en kyrka och en lokal vi gillar jättemycket, och framför allt har vi ju hittat varandra. Samtidigt har vi ingen oändlig budget för vårt bröllop, jag vet redan nu att jag knappast kommer sova en blund natten före, det är helt möjligt att jag får dra fram astmapipan vid altaret eller gå på toa mitt i cermonin, Niko gillar inte att stå i centrum och med tanke på att vi siktar på ett höstbröllop kommer gästerna säkert få vara redo med paraplyerna i högsta hugg. Vi kommer även att ta beslut som alla knappast kommer gilla och avvika från normen en del vilket leder till att vi kanske inte uppfyller allas förväntningar, och som en vän som gift sig sa åt mig - det kommer säkert finnas någon som blir förvånad över att hen blir bjuden, men också (jobbiga tanke) någon som blir förvånad över att hen inte blir bjuden.
Alla dessa saker är sådana jag knappt ens reflekterade kring då vi planerade och ordnade vår förlovningsfest, eftersom det "bara" var en förlovningsfest, medan de nu skaver lite, bara för att det handlar om ett bröllop. Vilket ju är jättedumt egentligen - vi gifter ju oss för att vi vill gifta oss och leva tillsammans, och inte för att slå lycklighetsrekord under tolv timmar eller att behaga och imponera på så många som möjligt.
Jag varken vill eller kan lova att vi kommer leverera en perfekt dag från morgon till kväll, för då kommer nog väldigt många (inklusive vi själva) att bli väldigt besvikna - är betydligt mer bekväm med att sikta på en bra dag då förhoppningsvis inte allt för mycket går på tok, än världens bästa dag då allt är perfekt i minsta detalj. Så, tror bestämt jag ska försöka sänka ribban och anamma lite mer förlovningsfestplanerarfiilis nu, och istället för att tänka att dagen man gifter sig är en dag man bara får uppleva en gång och således borde leverera maximalt, tänka att det sist och slutligen ändå rör sig om just det - bara en dag. En dag som ska handla mer om oss och vad vi själva vill, än vad andra tycker eventuellt hör till.
Så bra och välformulerat inlägg! Jag har ju aldrig planerat ett bröllop så kan förstås inte med säkerhet säga, men jag kan liksom tänka att jag skulle känna ganska exakt så som du känner! Jag har inte heller varit gäst på jättemånga bröllop, men de jag har varit på har alla varit såååå olika - fast ändå så självklara för just det paret som gift sig. Så sista meningen i det här inlägget är verkligen det ni skall gå efter, för det är ER dag! Sen tror jag också det påverkar hela stämningen på bröllopet: om bröllopsparet har roligt och kan slappna av (i alla fall till största del), så har nog gästerna det också bra och trivs! 😊🥰
Svar:
Daniela Skoglund
Kan bara instämma med tidigare kommentar, hade tänkt skriva i stort sett precis samma
Svar:
Daniela Skoglund
"saker kommer att gå fel, men det är helt okej för ni är omringade av vänner och familj som vill er väl" var ett råd som jag fick av en servitör som brukade jobba med bröllop vilket jag försökte tänka på när saker inte gick som planerat med vårt bröllop.
Svar:
Daniela Skoglund
http://sevendays.fi/bloggar/carolinehognas