I kärlek och krig
Det var stjärnklart när jag var ute på kvällsrundan med Sheldon igår, så jag stannade upp och såg mot himlen ett tag i hopp om att få syn på norrsken. Det fick jag inte, istället såg allt ut helt som vanligt, vilket kändes lite tråkigt. Sedan tänkte jag att det nog är allt människorna i ett land inte alls långt härifrån önskar just nu, att se upp mot himlen och konstatera att den ser ut helt som vanligt.
Det sägs att allt är tillåtet i kärlek och krig. Bland alla dumma saker som sägs, måste det nog vara det allra dummaste. Tänk att krig är tillåtet över huvudtaget. Tänk att medan jag står och spanar efter norrsken, står andra och spanar efter missiler. Medan jag möts av Niko och en kram varje dag jag kommer hem, kramar andra familjer varandra hejdå för att någon ska ut och försvara sitt land och någon ska ner och gömma sig i tunnelbanan.
Jag läser nyheterna ofta nu för tiden, oftare än jag någonsin gjort. Varje gång hoppas jag att jag skulle mötas av orden "fred" i en rubrik, och varje gång blir jag modfälld. Men det sägs också att hoppet är det sista som lämnar en, och jag gillar det ordspråket mer än det om kärlek och krig. Så jag fortsätter läsa, och jag fortsätter hoppas. Må det bli fred igen.
