Helgen då jag tog vara på vintern
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
Har mått lite svajigt från och till den här helgen, men tagit vara på vintern (och vädret), det har jag i alla fall gjort! Låt oss ta en titt:
På fredagen gick jag ut på långpromenad med Karro, omkring sju kilometer tror jag vi lyckades skrapa ihop. Solen sken och sken och sken och vi gick och gick och gick och pratade och pratade och pratade. Högt och lågt, skämt och allvar, skratt och stöd. Före jag hoppade i bilen för att åka hem lånade jag också den här boken åt Karro, så nu ser jag väldigt mycket fram emot att hon ska ha läst klart, så jag får höra vad hon tycker!
På fredag kväll hängde jag ännu med Niko till Smedsbyspåret för att skida, vilket var ett sämre beslut. Jag hade ont i magen redan när vi åkte, och när vi var ungefär halvvägs i spåret hade jag så ont att jag bara ville hem, vilket ju inte var så lätt, i och med att vi som sagt var halvvägs i spåret =) Var också arg på att jag är så dålig på att skida - det ser så himla lätt och oansträngt ut när andra stakar förbi, men själv skidar jag knappt snabbare än jag går. Har fortfarande inte kommit fram till om jag ska skylla mer på mig själv eller mina gamla, ovallade skidor. Antagligen båda.
Sov ej mer än ett par timmar natten mellan fredagen och lördagen, så lördagen blev en lugn, trött och trög dag som till stor del spenderades framför olika skärmar. Först gick jag och Niko på bio och såg A Man Called Otto, som visade sig vara en av de bästa filmerna vi någonsin sett. Så otroligt rolig och sorglig på en och samma gång, skrattade och grät om vartannat och var definitivt inte den enda i biosalen som gjorde det. Helt klart en 10-poängs film - se den om ni har chansen!
Förresten, på tal om magont och bio, tänkte jag på det igår, hur glad jag är över att jag nu för tiden kan gå på bio utan oro och ångest, trots mina magproblem. De första åren satt jag mest och tittade på klockan och väntade på att filmen skulle ta slut, att gå på bio och sitta kvar i salen under hela filmen kändes liksom mest som en utmaning att försöka klara av. Nu för tiden är jag 100% okej med att gå på toa mitt i om jag behöver, utan att tycka att det är pinsamt eller jobbigt. Tar bara alltid en plats längst ut i kanten på utgångens sida, så slipper jag ut snabbt och smidigt om jag måste, utan att störa andra. Helt onödigt att sitta kvar och spänna sig om man behöver gå, man är ju inte inlåst, heller. Hellre missar jag några minuter av filmen genom att gå ut i mitt i om det behövs, än att med våld försöka sitta kvar och förstöra helt filmupplevelsen på det sättet istället.
På kvällen åkte vi sedan till mina föräldrar för att se Mellofinalen. Kände mig mindre trött och trög när vi åkte hem än när vi kom dit, trots att klockan visade mycket. Min familj är bra medicin mot mycket! Skulle jag ranka gårdagens bidrag från bäst till sämst enligt mitt tycke, skulle listan se ut så här: 1. Loreen, 2. M & M, 3. Tone Sekelius, 4. Paul Rey, 5. Mariette, 6. Maria Sur, 7. Kiana, 8. Jon Henrik & gänget, 9. Theoz, 10. Smash Into Pieces, 11. Panetoz och 12. Nordman, men, hejade ändå mest på Tone, Paul och Mariette av orsaker ni redan vet om. P.s. VISST har Loreens bidrag på något mystiskt sätt lite Atlantis-vibes? Ni vet, Atlantis som i den över 20 år gamla ritade Disney-filmen om Milo och Kita??
Fredagen må ha bestått av magont och gårdagen präglats av sömnbrist, men idag har jag fått revansch! Jag och Niko hade nämligen planerat in en dag i slalombacken, och det råkade sig så passligt, att vi prickade in årets snowboard- och slalomåkning på en av årets finaste vinterdagar. Vi åkte till Snowpark Parra i Teuva, aka platsen där jag lärde mig åka snowboard för mer än två decennium sedan, och oj oj oj vilken fin dag det blev. Jag må vara urusel på att åka skidor, men jag är definitivt inte urusel på att åka snowboard och njöt så av att knappt behöva köa och få åka (lol, skrev först åla) ner för nästan folktomma backar i solskenet. Lite nostalgi på det i och med att det var väldigt länge sedan jag var till Parra senast men hängde där mycket som barn, och dagen får nästan lika många poäng som Otto-filmen. Bra och stabilt avslut på den annars lite svajiga helgen!
anonym
Tyckte du att filmen var bättre eller sämre än svenska versionen om du sett den? Älskade filmen och fram för allt boken men har inte vågat se den här amerikanska versionen ännu av rädsla för att bli besviken :)
Svar:
Daniela Skoglund
