Hej hopp! Skulle vilja skriva "vi är hemma och mår bra", men det är bara förstnämnda som stämmer. Eller egentligen stämmer ingendera, eftersom jag som bäst sitter i tåget mellan Helsingfors och Vasa. Och ja, bra mår jag verkligen inte. Orsak? Matförgiftning.
Visst visste jag att risken att få matförgiftning på resa är större om man besöker ställen som Marocko, men förberedde mig med mjölksyrebakteriekur, var noga med hygienen på plats och tänkte att jag ju alltid klarat mig hittills också. Dessutom hade jag ju just varit sjuk och annars också haft så dålig tur på sistone, att det OMÖJLIGT kunde gå så dåligt att en av mina största farhågor (magsjuk på flygplan) skulle bli sann. Nej, nej, det räckte med flunssan och att Niko dessutom också blivit smittad. Lite snor och hosta var faktiskt mer än nog besvär för en resa vi sett mycket fram emot.
Och ja, efter de första dagarna kände jag det var lugnt - maten vi åt var jättegod, och allt kändes jättebra.... tills sista kvällen. Efter lunchen började jag må lite konstigt, men det var inget desto värre och jag tänkte att jag nog inbillar mig bara för att jag är så rädd över att vara sjuk just i flyget. Så, vi åt en sista middag, tog ett par drinkar, skålade för resan och gick och la oss i god tid så vi skulle orka upp och åka till flygfältet tidigt nästa morgon. Allt lugnt... tills jag ett par timmar senare vaknade upp med vidriga magkramper. Väckte Niko i halvpanik och sa att jag nog blivit matförgiftad nu, och mycket riktigt, ytterligare ett par timmar senare bodde jag på vessan. Kändes verkligen som att jag befann mig mitt i en mardröm då jag konstaterade att det bara var några timmar kvar tills taxin skulle komma, och jag satt där inlåst på vessan som en springbrunn som ej gick att stänga av. Great.
Önskar jag kunde säga att hemresan ändå gick helt bra, men tyvärr var det ännu värre att resa med matförgiftning än jag trott. Mådde typ lika sämst som man mår när man har norovirus, och alla ni som nångång haft norovirus vet att när man måste till vessan så m.å.s.t.e man till vessan. Det kan liksom hänga på SEKUNDER om man hinner. Och hur i helsike är det då meningen man ska klara av en 40-minuters taxiresa, x antal köer till olika pass- och säkerhetskontroller, köer till toaletten i flygplanet, start och landning då toaletterna i flygplanet är låsta, och till råga på allt en jävla mellanlandning som blir några timmar längre än väntat på grund av försenat flyg? Och hela tiden ha en några sekunders marginal till vessan??????
Huhhu alltså, mission impossible hade nog aldrig tidigare känts som mer passande ord, än när jag mådde så illa att varje liten millimetersrörelse kändes som att jag befann mig i en tvättmaskin, och jag visste att jag hade ca 10 timmars resande framför mig. När det var som värst hade jag både en plastpåse i famnen och en under röven bara för att jag inte skulle göra en enda mess av allt runtomkring mig, vadå desperate times call for desperate measures =)) Vågade varken äta eller dricka på hela resan och orkade/kunde ej annat än bara sitta och stirra rakt fram och hoppas att jag på något sätt skulle klara mig och att det snart skulle vara över. Kan väl lugnt konstatera att det var en av dom minst-kivoga dagarna jag varit med om. GRÄT av lättnad när vi äntligen kom hem.
Idag mår jag lite bättre så hoppas på att det var en 24h grej, men är ändå fortfarande helt för slut för att ens orka gå igenom bilderna från resan, för att inte tala om att skriva om resan. Så, det får helt enkelt vänta tills jag är återställd och fått tillbaka orken. Börjar med att dra
den lyckliga vinnaren istället, så håll utkik - borde dyka upp imorgon!
http://karolinaskaos.com