Våga kräva

"Du kommer aldrig få det du inte ber om" - hur många gånger har man inte hört och läst de orden? Det är nästan ett av de uttrycken man matas med så mycket, att orden till slut tappar sin mening. Men, vet ni, under de senaste åren har jag faktiskt lärt mig att det finns betydligt mycket mer sanning och vett i det uttrycket än i många andra klyschor, och jag har verkligen börjat lära mig fördelarna av att börja våga kräva
 
Så här: Jag låter inte folk trycka ned mig och har inte haft problem med att vid behov kunna stå på mig, men samtidigt har det i vissa situationer ofta känts svårt att vågra kräva för att jag inte vill uppfattas som jobbig/oartig/besvärlig eller den som förstör stämningen. Förstår ni hur jag menar? Tycker t.ex. inte alls det är jobbigt att konfrontera någon som jag hört snackat skit om mig, men om min beställning glöms bort på en restaurang och jag får min mat först efter en timme är jag ändå den som ler och säger "det är lugnt" när servitören beklagar sig, fast jag kanske inte alltid tycker att det är så lugnt. 
 
Men, på sistone har jag allt oftare börjat säga till och rakt ut berätta vad jag vill ha/tycker jag är värd, istället för att alltid säga att det är lugnt och bara acceptera läget. Och JÖSSES vilken skillnad det kan leda till då man (på ett sakligt sätt!) vågar börja kräva lite och be om det man vill ha?! Låt mig berätta om några lärdomar jag fått efter händelser då jag vågat säga till, vågat kräva och vågat be om det jag vill ha, och det lett till något positivt: 
 
Foto: Jennifer Sandström
 
1. Jag jobbade länge med en bisyssla några timmar i veckan. Lönen hölls som den samma en lång period och jag var nöjd och glad eftersom lönen ändå var helt bra och jobbet var givande och kul, men efter ett par år tänkte jag ändå "näääe, nu tycker jag nog jag skulle vara värd lite högre lön när jag hållit på med det här så länge". Så, när mitt kontrakt löpte ut och jag blev erbjuden förlängning, sa jag att jag fortsätter om jag får 30% (!) högre timlön, och motiverade kravet med hur långt mina studier framskridit, hur mycket jag utvecklats osv. Trodde ALDRIG det skulle gå igenom med tanke på att 30% ändå är väldigt mycket att be om i löneförhöjning, så dröm om min förvåning när min chef sa "absolut, det har du helt rätt i!" och höjde lönen utan att blinka. Sen den dagen har jag aldrig mer bara "accepterat" ett löneförslag utan att förhandla, och det har gett tydliga resultat i ca 75% av fallen. 
 
2. Om vi fortsätter snacka pengar, kan jag ju lyfta fram mina bloggsamarbeten. Lite info åt er andra som också bloggar och förhandlar med företag: Företag ger ofta skamliga förslag på skitdålig ersättning med motiveringar som "vi har inte budget" eller "vi betalar endast med produktersättning", för att i samma sekund som man säger "Tack, då går jag vidare" plötsligt vara villiga att gå med på den ersättningen man vill ha. Det där med "ingen budget" och "endast produktersättning" är alltså enligt mina erfarenheter inget annat än bullshit, och nu för tiden är jag en stenhård förhandlare när det gäller mina bloggsamarbeten. Här om någonstans gäller uttrycket "du kommer aldrig få det du inte ber om" till 100%, för det är ju klart att företagen vill komma undan billigast möjligt (att du säger "jag gör det för 500 euro" och företaget ba "nej men ta 1000 euro!" är ju liksom inte ett speciellt sannolikt scenario). Men, vågar du kräva, ger det också resultat. Överdriver ej när jag säger att många företag lätt går upp med mer än hälften från den summan man börjar förhandla ifrån, om man bara orkar stå på sig och har bra motiveringar. 
 
3. Om vi övergår från löner till restaurangupplevelser - gillar ej att klaga på mat och dryck i onödan eftersom jag ogärna vill upplevas som en jobbig kund, men samtidigt är ju fakta att jag betalar dem för att äta och dricka i just deras restaurang, och då blir det lite tokigt om jag ska betala fullpris för en biff som är rare fast jag bett om den som well done. Första gången jag skulle säga till om något var då jag blev serverad ett vin som uppenbarligen var gammalt/serverat från en flaska som stått öppen för länge, och OJ vad det tog emot att gå och säga "ursäkta, men det här vinet smakar lite konstigt", men det resulterade bara i att servitören konstaterade att flaskan stått öppen på tok för länge och hällde upp ett nytt glas åt mig. Så, återigen - du kommer inte få det du inte ber om. Vågar du inte säga till får du just sitta där med ditt dåliga vinglas, medan du högst antagligen får ett nytt om du vågar be om det.
 
4. Ni kanske minns att jag haft rätt dåliga erfarenheter av Facebookloppis? Nå, när jag senast skulle sälja ett par byxor och klart och tydligt skrev att "köparen måste kunna hämta byxorna från mitt hem imorgon" och köparen sedan avbokade en timme före hen skulle komma, så valde jag att våga kräva istället för att återigen bara spy ut all min irritation i mina sociala medier. Så, jag svarade "Hej, nu hade vi en klar och tydlig deal om att du hämtar byxorna idag och du var mycket väl medveten om att jag ej hinner sälja dem åt någon annan som är i kö om jag inte får dem sålda idag, så nu skulle jag uppskatta om du höll fast vid det vi kom överens om". Köparen bad om ursäkt och hämtade byxorna samma kväll. 
 
5. Oftast har jag överseende när det gäller vårdpersonal som har bråttom, är stressade och inte riktigt har tid, men när jag för en tid sedan besökte en privat läkarstation och betalade en hutlös summa för ett besök som var under all kritik (personen "orkade ej med svenskspråkiga" och betedde sig annars också oprofessionellt på flera sätt), sa jag uppriktigt "vet du, nu känns det här inte alls bra" på mottagningen istället för att bara sitta tyst och sedan tacka för besöket. Kontaktade ännu till enhetschefen efteråt för att ge feedback och be om ersättning - vilket jag fick. Chefen beklagade sig verkligen och sa att hen ska se till att ta in läkaren på möte under samma dag, och nu upprepas liknande beteende sig förhoppningsvis inte mot andra patienter.
 
6. Och sist men inte minst, kan jag berätta både om min dator och kamera. När jag skulle köpa ny dator kände jag att jag inte fått otillräcklig och dålig info gällande hur mycket minne jag skulle ha till förfogande, i och med att säljaren lovade att tusentals bilder inte skulle vara något problem, och datorn sedan meddelade att minnet var fullt redan efter tusen bilder. Gick tillbaka till butiken, krävde ersättning och fick en ursäkt och ett stort minneskort att lägga in i datorn. Gällande kameran så var jag i akut behov av en ny kamera eftersom min gamla gick sönder strax före vi skulle på resa, så jag hann varken bekanta mig speciellt mycket med olika modeller eller beställa via nätet. En säljare hjälpte mig med att hitta en kamera som uppfyllde mina kriterier, men efter en snabb googling såg jag att den såldes billigare på nätet. Sa till om detta, och fick den för ett ännu billigare pris än priset på nätet. Nöjd kund var jag, minsann. 
 
 
Förutom dessa konkreta exempel har jag också blivit bättre på att säga till åt folk som gång på gång kommer för sent och således slösar ens tid, ofta avbokar i sista sekund och således förstör ens egna planer också eller bara i allmänhet beter sig på något sätt som stör/sårar en. Liksom, personen som alltid är 30 minuter sen kanske inte vet hur mycket det stör dig om du inte säger till, personen som alltid avbokar kanske aldrig har tänkt på saken ur ditt perspektiv och personen som brukar skämta om saker du är dålig på kanske inte vet att du tar illa upp om du inte vågar säga till. Och med säga till menar jag inte att man med barsk röst måste säga "kan du sluta komma för sent hela jävla tiden", utan bara sakligt ta upp att "hej, vet du, det börjar bli lite jobbigt att alltid bli tvungen och vänta på dig". Sen finns det ju tillfällen när man måste vara lite barsk och kräva också, men när man väl slutar med alltid bara "acceptera och gilla läget", lär man sig ganska snabbt när det är läge att be snällt och när det är läge att kräva. Men, en bra riktlinje att utgå ifrån, oavsett om man ska be eller kräva, skulle jag säga är att vara saklig, snäll och självsäker - det funkar för det mesta.



Anonym


Ett nej har man, men ett ja kan man få!

Svar: Så sant så, smart sagt!
Daniela Skoglund

Johanna


Jättebra inlägg! Du e klok😊

Svar: Tack!! 🙏🏻
Daniela Skoglund

Jättebra att du tog upp det här och gjorde det mera konkret med exempel! Det är nog sant att man ibland är för snäll/inte orkar göra något åt vissa saker osv även om det löns att göra ett försök!

Svar: Tack, kul om du gillar!
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Ett år sen jag vann - vad har hänt sen dess?
Julig bloggträff i Helsingfors
Åbo, Redi, bio, gym, fest och bloggträff
8-års dagen till ära - 8 konstiga saker vi gör som par
Firar på hemlig destination



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12