Det fysioterapeutiska nyckelordet

Det visade sig i en av mina Instagramomröstningar (ni hittar mig @danielaskoglund) (in och följ om ni vill veta när jag publicerar nya inlägg/om ni vill vara med och påverka bloggens innehåll!) att många av er vore intresserade av att läsa mer om det fysioterapeutiska synsättet, så idag tänkte jag blogga om nyckelordet som enligt mig sammanfattar hela det fysioterapeutiska tänket bra. 
 
 
Det började på min andra praktikplats, då jag insåg att visst, jag kanske hade lärt mig anatomin samt hur man behandlar olika besvär och hur man tränar med god teknik, men att jag inte hade lärt mig att automatiskt tänka på sambandet mellan dessa. Blev medveten om detta då min handledare (som var rätt krävande) dagligen ställde mig frågor jag oftast kunde svara på, bara för att sällan kunna svara på följdfrågan som kom efteråt. Den följdfrågan är idag samma ord som jag nu ser som grunden för hela mitt fysioterapeutiska tankesätt, och ordet är "varför". Låt mig förklara genom att ge några exempel på situationer som uppstod under praktikperioden: 
 
Min handledare frågade mig vad som är viktigt att tänka på när man gör knäböj. 
Jag svarade "att spänna magmusklerna, hålla ryggen rak, ha koll på knänas linjering, inte låta knäna gå över tårna"
Min handledare undrade varför.
Jag kunde inte svara.
 
Min handledare frågade mig vad som bör undvikas vid diskbråck.
Jag svarade att böja sig framåt.
Min handledare undrade varför.
Jag kunde inte svara.
 
Min handledare frågade mig vad som var fel med en patients hållning.
Jag svarade att ena skulderbladet är högre upp än det andra.
Min handledare undrade varför.
Jag kunde inte svara.
 
Nu för tiden är det andra bullar, och majoriteten av mina tankar på jobbet kretsar automatiskt kring den frågan - varför? Säg att en patient kommer in med nackont - då vill jag först komma fram till varför hen har ont i nacken, före jag börjar tänka på vad vi ska göra åt saken. Därför blir jag ganska matt då folk ofta kommer till fysioterapin och förväntar sig att massage ska lösa alla deras problem, för det funkar liksom inte så. Kommer du och säger till mig att du har spända muskler i nacken finns det ju en ORSAK till varför du har det, och om jag då bara struntar i orsaken och börjar massera dig, är det inget annat än en tillfällig lindring. Liksom, visst, dina muskler kanske slappnar av och mår bättre en stund, men far du sen hem och fortsätter sitta i samma dåliga hållning som orsakat besvären, kommer smärtan ju alltid komma tillbaka. Fokuserar vi istället på varför du har ont och går igenom god ergonomi och stärker rätt muskler, ja då behandlar vi ju själva problemet, och du blir förhoppningsvis av med dina smärtor på lång sikt. Vilket alternativ låter vettigare?
 
Från mitt inlägg om hur man spänner magmusklerna på rätt sätt
 
Knäböj för mig är inte längre bara en rörelse där jag tänker "spänn magmusklerna, håll ryggen rak, ha koll på knänas linjering, låt inte knäna gå över tårna", utan knäböj låter nu för tiden på följande sätt i mitt huvud; "spänn magmusklerna så du inte överbelastar de ytliga musklerna och kan hålla ryggen rak så du inte skadar ryggraden, håll koll på knänas linjering så balansen mellan adduktorer och abduktorer inte rubbas och belastar dina leder fel och se till att knäna inte går över tårna så att tyngden inte flyttas för långt fram mot tårna så att flexionsvinkeln i knäna inte blir större än i höfterna och avaktiverar sätesmusklerna". Låter kanske jobbigt och krångligt, men jag upplever det helt tvärtom - att min träning både har blivit bättre och lättare sen jag började ha koll på varför övningarna ska göras på ett visst sätt, istället för att bara ta reda på hur övningarna görs på rätt sätt. 
 
Nu är det ju inte meningen att varje Matti Meikäläinen ska börja ha stenkoll på varför-frågan på samma sätt som en person som utbildat sig inom branschen i flera år, men jag tänker ändå ofta att det inte skulle skada om folk på gymmet hade lite bättre koll och reflekterade lite mer kring vad de håller på med och varför. Liksom, de flesta som tränar regelbundet vet säkert att man inte bör planka med svankrygg, att man inte bör dra marklyft med rundad rygg, att man inte bör träna samma muskelgrupp flera dagar i rad och att man inte ska låsa sina leder, men vet de alls varför? Jag tror inte det. För trots att folk vet om vad man inte borde göra, ser man ändå dagligen folk som plankar med svankrygg, drar marklyft med rundad rygg, kommer till gymmet och tränar bröst och biceps varje dag och låser sina leder i alla rörelser de gör. Och jag förstår dem! Ifall de bara nångång hört "man ska inte dra marklyft med rundad rygg" men inte har någon aning om varför, då känns det knappast varken särskilt motiverande eller viktigt att fokusera på tekniken, utan istället är man nöjdare ju mera tyngder man lassar på, för att det ser bra ut och man känner sig bra (fast det är allt annat än bra).
 
Intresserad av att läsa några fysioterapeutiska vardagstips? Då ska du läsa det här inlägget!
 
Med tanke på hur störande jag själv tyckte min handledare var med sina tusentals varför-frågor känns det inte som en hemskt lyckad idé att börja gå fram till folk på gymmet och ba "hörru, vet du varför du gör dittan och dattan", men ändå känns det fruktansvärt lockande att nångång picka i någon som drar marklyft med rundad rygg och ifrågasätta lite. Fattar ju att jag inte kan traska dit och säga "jag märker att du prioriterar att lyfta tungt istället för att lyfta rätt, låt mig berätta om varför bra teknik är viktigare än antalet kilogram på stången", men ändå - TÄNK vilken tankeställare jag skulle kunna bjussa på ifall personen skulle vara mottaglig för det! Men nåja, kanske jag genom det här inlägget åtminstone lyckades så ett litet tankefrö hos någon av er som läser?
 
Är du en av dem som skiter i tekniken på gymmet för att lyfta tungt? Som vecka efter vecka drar dina marklyft med rundad rygg och stoltserar med antalet kilogram? Okej, grattis - du kanske kan dra upp 100 kg från marken.... men vad har du för nytta av det i livet egentligen? Lyfter du på det sättet är i princip det enda du gör att belasta din rygg något enormt och riskera alla möjliga skador, så är det värt det, bara för att kunna säga/visa att du minsann lyfter 100 kg i marklyft? När du istället skulle kunna lyfta mindre och rätt och på så sätt få starka ben, stark rygg, stark mage och starka armar som resultat? Starka ben, stark rygg, stark mage och starka armar som skulle underlätta din vardag, få dig att orka mera, förebygga skador och problem och hålla dig i skick en längre tid? Som kommer ge dig en betydligt bättre livskvalitet än du kommer ha sen när det säger poks i ryggen och disken går sönder och börjar trycka på nerven som kommer göra till och med de minsta rörelser smärtsamma och svåra? Är det värt det?  Nä, skulle inte tro det. Så, nästa gång du åker och tränar, våga fråga dig själv "varför?". Varför står du i plankan i två minuter med svankrygg när du skulle klara en minut med god teknik, varför tränar du samma muskelgrupp flera dagar irad istället för att låta musklerna vila och faktiskt få resultat och varför prioriterar du siffran på tyngderna framom hur din kropp mår? Vem vet, den lilla frågan kanske ändrar hela ditt synsätt på träning. 



Ah! Så viktigt! Jag är nu knappast nån guru (och det skulle säkert vara bra om nån kollade igenom mina rörelser) men det gör SÅ ONT i mig när jag ser folk köra med helt fel teknik. Jag ba aj aj aj vad det kommer att leda till skit. På nån BodyPump-timme för cirka hundra år sedan började jag instruera typen bredvid för jag kunde bara inte se på när hen gjorde totalt fel. Tror det faktiskt gick fram någorlunda bra.

Svar: Hur reagerade typen då?! Skulle vara så intressant att höra vad du sa och vad hen svarade 😀
Daniela Skoglund

Anonym


Superbra inlägg! Det finns många som absolut borde tänka på frågan "varför?" oftare. Jag hade en gång en lärare i skolan (är inom vården) som alltid ställde frågan "varför?" till följd efter att man svarat på hans fråga. Det var irriterande då men är tacksam för det nu, eftersom jag alltid har med mig den frågan i bakhuvudet i princip i allt jag gör både på jobb och hemma. :)

Svar: Tack!! Och ja, precis så.
Daniela Skoglund

Snygg klädstil på de två första bilderna :)

Svar: Tack!
Daniela Skoglund

Corinne Grönholm

http://corinnegronholm.com


Så bra inlägg!! Hoppas verkligen att många får med sig en tankeställare. :) Gör så ont i mig att se folk som gör till exempel knäböj med knän som far åt alla håll o kanter :o

Svar: Tack! Ja alltså det tar nästan fysiskt ont i en...
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

27 saker en blivande 27-åring önskar sig 27 dagar före sin födelsedag
En lyckad kryssning med ett mindre lyckat slut
Randoms vecka 42
Finsk hårvård med Cutrin - för långt och starkt hår
Tio saker jag finner riktigt ointressanta



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Filmer & serier · Frågor & listor · Fysioterapi · Kärlek · Mat . Musik · Randoms · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Sjukdom · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12